Snuffi

F, SBI n, 1981-1988

Snuffi var det första djur jag köpte själv. Efter att ha vuxit upp med hamster, marsvin och hund bestämde jag mig för att skaffa en katt. Jag besökte ett par kattutställningar och bestämde mig så för att köpa en Helig Birma. Jag minns inte vad Snuffi kostade men jag kommer ihåg att hon var väldigt dyr. 

Snuffi följde med mig överallt. Hon hade en speciell liten kattlåda i bilen och när vi var ute och gick satt hon ofta på min axel. Vi åkte ut i skogen och hon fick springa fritt med en lina efter sig, så jag kunde stoppa henne om hon klättrade upp någonstans.

När vi flyttade till hus blev Snuffi helt naturligt en inne/utekatt.

Hon trivdes med att gå och komma som hon ville. Hon sov oftast hos mig men ungefär vid 05:00 ville hon bli utsläppt. Då bet hon mig försiktigt i näsan så att jag vaknade och kunde öppna fönstret.

.

Snuffi fick kattungar och vi sparade en dotter som döptets till Tussi. Hon flyttade hem till mina föräldrar som just tvingats avliva vår hund.

Tussi

F, 1985-1996

Tussi växte upp hos mina föräldrar. Hennes början var äventyrlig. Vid ca 10 veckors ålder attackerades hon av en rovfågel, som försökte bära iväg henne. Hon fick ett stort sår på ländryggen och veterinären sa att hon måste hållas under uppsikt. Eftersom jag arbetade och mina föräldrar just hade fått avliva sin hund efter 16 år, blev det så att Tussi flyttade hem till dem och där blev hon sedan kvar.

Mina föräldrar tog alltid med henne när de hälsade på. Då sprang hon fritt i trädgården och njöt av friheten. En burk med kattgodis som skramlade fick henne att snabbt dyka fram ur buskarna där hon varit på jakt.

Den här bilden är visserligen inte så bra men det är en bild som jag älskar. Min vackra, underbara Snuffi tillsammans med sin dotter Tussi. 

Repetas Anything "Sappo"

M, Keeshond 1988-2000

Eftersom jag är uppfödd med hund var det naturligt att skaffa en vakthund på gården där vi bodde. Sappo motsvarade alla våra förväntningar. Han lämnade inte gårdsplanen om inte vi var med och han älskade att vara ute nästan lika mycket som han älskade oss. 

Sappo fick mycket tid. Under hans första år tränade vi honom vare kväll och därefter ungefär varannan. Han tävlade i lydnad upp i nivå III och vi tränade honom även i spår och sök. Kim gick junior handling med honom. Då var han så vältränad att hon lätt fick honom att både gå, sitta, ligga, stanna och komma på kommando - utan koppel. Orättvist tyckte de andra barnen.

Om det inte varit för att hans päls gav honom obehag på sommaren hade han varit den mest perfekta hund man kan tänka sig. Han hatade helt enkelt värme. På sommaren låg han i vårt garage och det var svårt att få honom att ens gå ut på promenad. Max gick han ner till dammen för att svalka sig. Inte helt populärt då han sedan stank av dy. Sappo gick bort vid knappt 12 års ålder. Han dog troligtvis i en hjärtinfarkt. Han låg i hallen och vilade sig, så hördes ett gläfsande. När vi gick ut för att se var han redan död. Han hade inte varit sjuk så vi märkt det men han hade gått lite långsammare den vintern.

Om jag någonsin skaffar hund igen är det ganska möjligt att det blir en Kees. 

Sipp

M, 1989-1999

Sipp införskaffades för att hålla mössen borta. Jag ville ha en katt som inte påminde mig om Snuffi oc det gjorde verkligen inte Sipp som var en helt vanlig, randig huskatt.

Det där med att fånga möss kunde jag dock glömma. Sipp trivdes bäst när han fick ligga och vila sig. Han låg gärna i dockvagnen eller i sängen med dockkläder på och han var en underbart snäll katt.

Tyvärr var han också snäll mot mössen. En morgon när jag öppnade vaskskåpet kilade en lite mus förskräckt över golvet. Sipp låg på mattan och bara tittade när den sprang förbi.

Sipp fick därför sällskap ar en kolsvart liten kattunge som växte upp till en vacker, musfångande kattdam. De blev snabbt ett riktigt par och nu hade vill en katt att gosa med och en som fångade mössen.

Sotis

F, 1990-1999

Sotis var en perfekt musjägare. Hon sågs ofta ligga på lur vid närmsta hål eller vaksamt smyga runt knuten. Vi fick otaliga gåvor i både levande och avlivat skick. 

Vi kunde därför ursäkta henne att hon inte var någon knäkatt. Hon gick sin egen väg eller följde med sin 'make' Sipp.

Tyvärr blev Sotis överkörd. Vi var ute och gick med hunden. Som vanligt följde Sotis efter. Jag vände mig om när jag hörde en bil komma körande. Den saktade in när föraren såg mig och hunden. Jag vet inte om hon såg katten men av någon underlig anledning hoppade Sotis ut rakt framför bilen. Jag såg hur hon blev träffad men hon skuttade vidare. Min förhoppning om att jag misstagit mig och hon klarat sig grusades tyvärr snabbt. Hon hade bara lyckats ta sig till närmsta buske.

Vi begravde henne på kvällen och ett par dagar efter försvann även Sipp. Vi letade och annonserade men fick inget svar på vad som hänt. Jag hoppas och tror att han återförenats med sin Sotis.

Efter att Sipp och Sotis gått bort skaffade jag år 2000 en Birma/Skogskattskorsning vid namn Simon.

Han flyttade, ett par år senare, hem till mina föräldrar. Han trivdes nämligen inte med min hund. Han bor där ännu och jag hoppas att han får ha ett lyckligt liv i flera år till. Simon följer med mamma ut ibland på sommaren när jag tar ut mina katter. Både Tiili, Fargo och Tula tycker mycket om Simon. Han är en mycket speciell och härlig katt.

Tamlin

M, SIB n 09 23, 2007-2009

Tamlin har fått sin egen minnessida eftersom minnet fortfarande är så färskt och gör så ont.

Han var en fantastisk katt med en tigers själ och hjärta. Jag kommer att sakna honom så länge jag lever.